Ikväll, då jävlar! Nu kör vi så hårt så att vi inte hittar hem. Vi kör så hårt så vi tror att vi är hemma när vi är i Värmlands skogar.

Timmy Hoe har tappat sitt time report. timmy Hoe, vem är du? Jag har din time report. Kom och hämta den!

Faaaaan! Jag har så himla ont i magen. Har säkert förstoppning. Får väl skylla mig själv. Det är nog inte meningen att man ska äta en hel vitlöksbaguette själv. Måste dom vara så jävla goda?!

Är det någon annan än jag som blir superirriterad över att det är en annons som rullar med en ner när man läser nyheterna på aftonbladet? Den är så in i helvete störande. Följer efter en hela tiden. Fan alltså. Hur får man bort den?! Nu blir det klagobrev. Nu jävlar! Det här bad de om!

Idag så insåg jag 07.59 att jag inte hade något busskort. Eller jag hade ett busskort men det fungerade inte. Så mitt alternativ var att ta cykeln till jobbet. Jag sätter mig på den. Trampar iväg och tjosan hejsan det far förbi några riktigt snabba typer. Jag kör höger vid korsningen ringvägen/götgatan och trampar på längst med ringvägen. Finns inte en chans att jag tar götgatan tio över åtta på morgonen. Möter en skitsnygg kille som rastar sin hund. Det hinner jag se eftersom jag hade extremt låg fart. En pensionär hade säkert kunnat gå förbi mig med sin rullator. Cyklar säkert hela vägen till jobbet helt enkelt. Jättenöjd. Tills eftersvettningarna kommer! Panik! Man vill ju inte lukta apa en hel dag på jobbet. Men smarta Mona har ombyteskläder på jobbet och använde antagligen för första gången omklädningsrummet på jobbet. Som jag för övrigt tror att ingen vet om dess existens.

Dagen kommer till sin ände. Och Mona cyklar hem, nästan. En snabb sväng in på Donken och bio på medis var väl värt ett stopp. Inglourious Basterds är en magnifik film som är väl värd sina 110 kr, som jag för övrigt förbarmar SF över att de måste ta ifrån mig. Samma SF som tar 9.90 kr/hg för lösgodiset som jag ibland undrar över hur länge det legat i plastaskarna. 20 kr för en påse Daim. 18 kr för en påse Ahlgrens. Men för all del, jag säger det inte ofta, filmen var otroligt bra. Vi satt kvar hela eftertexten och bara stirrade och tänkte "jävlar alltså. Det här var bra. Det här var nog det bästa Quentin Tarantiono har gjort." Och vi vet. Vi är nämligen varje månad på Pet Sounds och kör Movie Quiz. Vi kollar på film.

Jag tjurar över, när jag cyklar, att jag var tvungen att cykla i uppförsbacke, i motvind, på mammas gamla 80-tals cykel som har tre växlar, varav ingen fungerar och cykeln lyckas cykla mer bakåt än framåt.

Kommer hem och får veta att brorsans cykel som blev snodd förra månaden finns till salu på blocket. 2700 spänn ska jävlarna ha för den. En trasig gammal cykel som är repig och kedjan är av. Pedalen är sönder så om de hade försökt att cykla på den skulle de insett att det inte går. Med en sadel som går så långt upp i röven att man ska vara glad om den kommer ut igen och inte fastnar i en. Den cykeln vill de ha 2700 spänn för. Jag blir mäkta imponerad om de lyckas sälja den.



Imorgon åker jag tunnelbana. Och jävlar alltså om jag inte får en sittplats. Då fejkar jag svimning.

Som ni säkert redan vet om ni läst bloggen tidigare så har jag en stalker sida. Det finns ett namn för sjukdomen. Men vi går inte in på det. Jag har ändå den lindrigaste varianten.

Hur som helst så har jag en kille som bor i huset mittemot.  Men jag vet ingenting om honom. Jag har försökt få reda på vem han är. Vad han heter och hur gammal han är. Men varje gång jag går förbi porten så glömmer jag att se efter vilket nummer det är. Killen är ganska fascinerande. Det är som att vara mitt inne i ett The Sims spel. Jag ser honom alla timmar om dygnet. Jag ser honom när han är som mest plågad på morgonen när han sitter på soffkanten halv nio med huvudet mellan knäna. Jag ser honom på dagarna när han går omkring i lägenheten. Jag ser honom på kvällarna när han ligger ensam och tittar på tv. Jag har börjat utveckla känslor för honom. Han måste verkligen vara ensam, tänkte jag. Tills idag. För just nu sitter det en blond tjej och en kille. Och de dricker och tjoar och skojar med varandra. Jag är så glad för hans skull! Men jag hoppas innerligt att han drar ner persiennerna om han får till det ikväll.

Poängtävling i kontorsbeteende

Poäng utdelas på en skala baserad på svårighetsgrad, men du kan belöna dig själv extrapoäng för kreativt utförande.

En-poängsskämt:

1.       Spring ett varv runt kontoret i full fart.

2.       Stöna ljudligt i toalettbåset (minst en "icke spelare" måste finnas på toaletten vid tillfället.)

3.       Ignorera de första fem personerna som säger "God morgon".

4.       Ring upp någon på kontoret som du knappt känner, uppge ditt namn och säg "Jag ringde bara för att meddela att jag är alldeles för upptagen för att kunna prata just nu. Hej då."

5.       För att signalera slutet av en konversation, sätt händerna för öronen och grimasera.

Två-poängsskämt:

1.       När någon ger dig ett papper, känn på det och viska "Mmmmm, det där känns skönt." med sensuell röst.

2.       Lämna din gylf öppen i en timme. Om någon påpekar detta, svara "Ursäkta, men jag föredrar det så här."

3.       Gå sidledes till kopieringsmaskinen.

4.       När du åker hiss, flämta till dramatiskt varje gång dörrarna öppnas.

Tre-poängsskämt:

1.       Säg "Jag tycker om din stil., till din chef och 'skjut' honom med dubbelpipiga fingrar.

2.       Babbla osammanhängande till en kollega, och fråga sedan, "Fick du med allt det där? Jag vill inte upprepa det."

3.       Sök dig själv i interntelefonen (utan att förställa din röst).

4.       Ställ dig på knä framför vattenmaskinen och drick direkt från munstycket (det måste finnas en icke-spelare inom synhåll).

5.       Ropa slumpmässiga nummer medan någon räknar.

Fyra-poängsskämt:

1.       Vid slutet av ett möte, föreslå att det för en gångs skull skulle vara trevligt att avsluta med att sjunga nationalsången. (En extrapoäng om du börjar sjunga den själv)

2.       Gå in på en väldigt upptagen persons kontor och, medan han tittar på dig med växande irritation, tänd och släck hans lampa tio gånger.

3.       Kalla alla du pratar medför "Bob" i en timme.

4.       Meddela för alla under ett möte att du "verkligen måste gå och göra nummer två."

5.       Medan en kontorskamrat är ute, flytta deras stol till hissen.

Fem-poängsskämt:

1.       Under ett möte eller i en trängd situation, slå dig i pannan upprepade gånger samtidigt som du muttrar "Håll tyst, för fan, håll tyst, allihopa!"

2.       Vid lunchtid, gå ner på knä och meddela, "Vid Gud som mitt vittne, kommer jag aldrig mer gå hungrig."

3.       I en kollegas dagbok, skriv in, "10:00: Se hur jag ser ut i tights."

4.       Bär ditt tangentbord till en kollega och fråga, "Vill du byta?"

5.       Upprepa följande konversation 10 gånger med samma person: "Hörde du det där?" "Vaddå?" "Glöm det, det är borta nu."

6.       Kom till jobbet i armékläder och, när du tillfrågas om det, svara, "Jag kan inte prata om det."

Sex-poängsskämt:

1.       Låtsandes vara en hovmästare, ring en kollega och säg att han vunnit en gratis lunch på en lokal restaurang. Låt honom gå.

2.       Leta reda på dammsugaren och börja dammsuga runt ditt bord.

3.       Häng en 60 cm lång bit toalettpapper baktill i dina byxor och agera jätteöverraskad när någon påpekar det för dig.

4.       Rollerblada runt på golvet och kasta godis.

Den här veckan har varit precis som alla andra. Men ändå inte. Den har varit lite extra konstig.
Vi har jämfört mongo-fötter. Vi har jämfört missbildningar. Vi har bett Daniel att också ta fram den och jämföra men inte menat det så som det låter. Vi har uttalat oss konstigt. Vi har sagt fett roligt när vi pratat om att sno kabel från hantverkarna och linda in oss i det och köra tävling. Vi har beslutat oss för att sjunga nationalsången på månadsmötet för att det ger oss 4 poäng i ett spel som bara vi själva är med i. Vi har diskuterat mousse och män. Vi har sagt att vi föredrar mousse framför män och vi föredrar kalopps framför jönsson. Men sen kom vi på att kalopps faktist är gott och har tagit tillbaka det uttalandet. Vi har förälskat oss i våra konsulter (mest jag). Vi har tittat på Amanda och haft kul som bara den. Vi har börjat låta som Amanda och vi har haft ännu roligare åt Amanda-look-a-like. Imorgon ska vi på middag med jobbet och sedan förväntas en karatefylla. En karatefylla som antagligen kommer att kollidera med morgonmötet som hålls kl 8.00 dagen till ära.

Vi har helt enkelt haft en jävligt rolig vecka hittills.

Jag har ett så krassligt internet att det tog mig 23 minuter och 1 miljard försök att koppla upp mig mot sr-radio. Jag vill ju bara lyssna på matchen! God Damn! Låt mig bara få lyssna på matchen!

Längtar! So much! It's gonna be Totally Awesome!

Igår tog det mig 50 minuter att komma hem. Från Gamla Stan till Gullmarsplan. Den resan tar 8 minuter enligt SL själva. Jag tycker inte att det är rimligt att man betalar 690 kr i månaden när det varannan dag ska vara ett vagnfel som sätter käppar i hjulet för en. Onsdag morgon var det nämligen också ett vagnfel vilket gjorde att det tog mig 30 minuter att ta mig till jobbet. Det är 22 minuter mer än jag har räknat med. 22 dyrbara minuter jag inte kommer att återfå för att SL har trasiga vagnar. Är det någon mer än jag som tycker att SL spelar väldigt mycket på sin monopol som de har på det kommunala färdmedlet?

Men som vanligt var jag kreativ och gjorde det som jag alltid gör. Jag krokade mig fast i två killar som var på väg åt samma håll som mig och följde efter. Väldigt underhållande. Kom hela vägen fram till Skanstull på det sättet. Kanske ska investera i en skateboard och ett snöre och knyta mig fast i folk. Det är säkert mer tillförlitligt än SL.

Min Vattenflaska! Precis så som den glömdes i Sats, fylld med en fjärdedel vatten och till på köpet så var det snyggingen i receptionen som överlämnade den till mig. Jag svävar på rosa små moln.

Men som straff för att jag glömde den och inte ens kom ihåg det så blir det ingen träning idag. Jag ska sitta i ett hörn och reflektera huruvida det är vattenflaskan som försöker rymma ifrån mig för andra gången eller om det är mitt undermedvetna som lämnar kvar det varje gång det är en snygg kille i receptionen.

Casall vattenflaska. Monas favorit. Försvunnen i drygt en vecka. Kan ha förlorats under ett träningspass eller blivit kvarglömd i omklädningsrummet vid Sats Globen. Lite risk att den återfinns hemma hos Mona. Chansen att vattenflaskan överlevt är minimal. Möjligheten finns om locket varit stängt.


Samma modell som den stora blåa men är grå i färgen, se lilla flaskan.


Har du sett Monas vattenflaska? Har du hört någonting om den? Hör av dig till Mona snarast!

10 Km på tiden 01:07:03. Jag är nog jävligt nöjd ändå. Målet var ju att ta sig i mål.

Nästa år satsar jag på under timmar. Någon som vill utmana mig?

Nu är det ganska exakt tre timmar innan jag ska springa. Den jävulska milen. Hoppas att benen orkar bära mig hela vägen. Upp till bevis.

Supertalangen med en oklanderlig känsla för kläder. En favorit, definitivt. Sitter och lyssnar på hans skivor och den ena låten slår den andra. Detsamma med hans kläder, den ena outfiten blir utslagen av nästa han har på sig.
Perfection itself.

När jag städar så händer det att jag hittar döda silverfiskar. Varje gång så spritter det till i kroppen för då tänker jag YES! En till som inte kan föröka sig. Men sen kommer momentet efter. Det blir oftast att jag ropar på mamma som får avlägsna hyresgästen. Men ibland, och bara ibland, så är jag ensam hemma. Då blir valet att låta den ligga kvar. Problemet blir ju då att jag vet att det ligger en silverfisk där och jag kan inte låta bli att gå dit och se till så att den inte rör på sig och springer iväg. Inte för att jag har en aning om vad jag skulle göra om den sprang iväg. Men det är en försäkring av att jag vet vart jag har den.

Om mamma inte kommer hem på länge så blir jag väldigt illa till mods. Jag blir skogstokig med andra ord. Jag blir nervös och virrig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill inte vara nära den. Men inte fan vill jag inte veta vart den är och vad den gör. Så slutsatsen blir att jag måste göra mig av med den. Då brukar jag linda in min hand i toapapper och sedan ta ytterligare en rulle i handen för att sedan plocka upp hyresgästen på 3 mm. Den ska snabbt som tusan in i toan och spolas bort. Dessa två sekunder det tar att göra det brukar jag tänka "tänk inte på att du har en fisk i handen, tänk inte på att du har en fisk i handen" vilket bara resulterar i det motsatta. jag konstaterar att jag har en fisk i handen. Och jag blir oftast så äcklad att jag måste tvätta händerna ett par gånger och använda slut en flaska alcogel. Tänk er denna ruljans repeterandes några gånger per dag, så har ni mitt liv i ett nötskal.

Och så har vi väl snart stopp i toan också.

Ja, idag började jobbet och det var inte en alltför jobbig uppförsbacke. Visst tog det emot att gå upp kl 7 när kroppen är inställd på 11. Men efter en riktig kraftansträngning så befann jag mig på jobbet väl mött av trevligt sällskap och glada ansikten. Och till råga på allt så gjorde jag världen bästa upptäckt. Jag behöver inte åka till Kungsträdgården varje gång jag blir sugen på Max Hamburgare. Nä, för det finns nämligen fem minuter bort i Hammarby Sjöstad. Tre stationer bort. Och det är öppet till midnatt. Super bra start på veckan!

...och lugnet ligger över mig som aldrig förr. Summering av veckorna; välbehövda. Snart tillbaka i galenskapet som heter halvårsbokslut och allt vad bokföring för med sig. En ruljans som inte går att hejda. Tillbaks till verkligheten med andra ord. Ikväll ska det festas som bara den för att toppa semestern med en splash av grädde. Hoppas att ni alla haft en lika skön semester som jag och inte tar allför hårt på att börja jobba igen. Dvs alla ni som har ett jobb att gå tillbaka till. Inga självmordstankar än hoppas jag!

The Element Song - Tom Lehrer

Det här är till alla nördar där ute!