Intellectio

Det var verkligen galet länge sedan man skrev något. Sedan man hade något vettigt att skriva. Kan säga såhär, man har ju inte missat mycket alls. Ett par weekendresor, lite småskvaller, några födelsedagar, ett jobb mindre och här sitter jag nu.

Har småsneglat lite på Sverker och hans utfrågningar på politikerna och i slutändan känner jag att varenda en av dem är hycklare! De tjänar över 100 000 kr/mån och pratar om hur de vill förändra världen. De får bra betalt för att ljuga, vilket de gör med barvur! Stryker politik från min gilla lista.

Adios amigos!

På återseende snart hoppas jag.

För en vecka sedan så garvade jag åt alla som var vårsjuka. Vilka puckon blir ledsna över sol? Vem fan tycker att de jobbigt att vi går mot ljusare tider?? Vad är det för svennebananer som bara klagar på allt. Nu har jag svaret. Jag är en av dom! Jag klagar, men jag har inget att klaga om. Människorna på tunnelbanan trängs inte. Men jag känner fortfarande en jobbig känsla inombords. Jag är vår-sjuk. Jag är ett pucko! En skrynklig pantflaska!

Nu är jag officiellt gammal. Jag fondsparar. Fast väldigt blygsamt. Och med hög risk. Det kommer gå åt helvete känner jag.

Ibland blir man mindre glad. Som när man vaknar upp och känner sig som pyton fastän man har matte-prov och ett arbete att sköta. Man blir snällt sängliggandes även fast man vill ut och skutta. Knoppen vill, kroppen orkar inte. Alla mina helgplaner är ruinerade!

Men sen kan man också bli glad över att finna att inlämningsuppgifterna hade en deadline på söndagen och inte på lördagen. Då blir man lycklig för att man inser att man kommer att hinna göra klart allt, ordentligt!

Så nu blir det till att huskurera sig mot sjukdomen som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. En mix av allt det dåliga. Kanske kan jag återuppta planeringen från imorgonbitti. Förhoppningsvis.

All hjärtcholkad är på rea dagen efter! Vem tror ni står utanför Ica kl 8 och hänger på dörrhandtaget? Vem tror ni river ner chokladhyllan som är på rea? Vem ser till att personalen inte ens behöver märka upp rea-chokladen?


JAG!

Mm älskar rea-choklad!

Ni känner väl till fenomenet att jag hänger vid telefonen och väntar. Man väntar på Det samtalet. Samtalet från just Den personen. Idag satt jag och väntade på att telefonen inte ska ringa. Jag har haft så ont i magen av det. Och jag har fortfarande ont i magen. Kommer nog ha ont i magen väldigt länge framöver.

Är det bara jag som känner KRÄK inför alla hjärtans dag?
Att det bara finns ett syfte med det hela och det är att man ska tjäna pengar?!

Det finns aboslut ingenting logiskt eller vettigt med alla hjärtans dag, förutom den ångest man ska känna för att man måste boka in en middag, eller måste köpa en fin present. Man måste ha snygga underkläder. För att inte tala om alla som inte kan göra detta för att de saknar någon att kränga till sig för!

JAG HATAR ALLA HJÄRTANS DAG! PESTEN ÄR BÄTTRE!

En illustration av mina känslor.

Detta är Annas definition på mig och min relation till det motsatta könet

"du vill ha kakan, äta den, spy upp den o äta den igen"

Kan det stämma?

Sitter här i min ensamhet hemma. Lyssnar på Californication soundtracket. Precis sett ett avsnitt. Älskar livet även fast det är så taskigt. Det bara är så. Det är bra även fast det är så skit.

You just got to love life. Life is fucking good.

WHY?

Where is my fucking concentration?!

Nu gör jag sådär igen. Blir icke koncentrerad. Icke fokuserar. Tänker på annat. Vimsig.

Kan det vara en sjukdom? Eller ska jag fortfarande skylla på att min främre del av hjärnan inte är fullt utvecklad.

Idag åt alla korv. Eller kanske inte exakt alla. Men många. Fast egentligen inte så många. Lite drygt en handfull. Snarare 4 st. På ett intervall av 6 min. Det är ändå väldigt många korv på få minutrar.

Käre Dator,

Jag hoppas att du levt ett fullbordat liv. Att du känner att du hängt med i svängarna.
När den stora IT-explosionen kom, när Jocke började spela cs. När han och jag satt in på småtimmarna på msn.
Nu är ditt liv snart till ända. Vi vill tacka dig för timmarna vi fick spendera tillsammans. Även fast de alltid inte varit så kvalitativa. Vi hoppas innerligt att du vill hänga kvar på tråden en liten stund till.
Tills jocke har råd att köpa en ny datorn, med andra ord tills du blivit ersatt.

Tack för medgångar och de desto fler motgångar vi haft. En ny generation är på väg så det är dags att ta adjö.

Vila i frid min vän

/ Jocke o Mona

Så hamnade man här igen. Trots förnekelse. Det började i torsdags förra veckan med huvudvärk men huvudvärken till trots så gick jag ut. På fredagen så hade jag ont i halsen. Helgen låg jag nerbäddad och på måndag var jag igång igen på jobbet. Men trots min förnekelse så hade jag tappat rösten på tisdagen och lät alldeles nasal av att vara igenbommad i näsan. Så det blev att stanna hemma idag. Och KABLAM! Nu vart jag riktigt sjuk. Så går det när man ger efter. Hade jag gått till jobbet och förnekat det så hade jag säkert stått ut. Jävla förkylning.

Årets förbrukning av sjukdomar är till ända. Ser fram emot jan-feb då jag kommer bli sängliggandes i nån månad. Så har det ju vart hittills de närmsta tre åren. Kanske ska börja boka upp de dagarna i kalendern så att folk vet om det. Igen ide att störa. Mona Sjuk!

Föga förvånande att det var Mr West himself som slängde sig upp på scenen och drog micken ifrån Taylor Swift för att spaltsera med vad han tycker. Så jävla bra promotion. Han stjäl all ljus ifrån andra på deras bekostnad. Ljuvligt. Alldeles briljant. Bara Kanye som kan och vågar så. Hur många gånger har han gjort det nu? Och media och världen faller för det varje gång. Bara han som kan. Och vågar.


Love it.

Den sög.

Så var det snart dags att sätta sig själv i rörelse och bege sig till biografen. Filmen har jag ingen aning om. En våldsam är det. Så går det när man låter pojkar välja. Återkommer med recensioner.

Ny favoritlåt är Carl Douglas - Kung Fu Fighting.

Och en Stormtrooper-dräkt måste införskaffas också.

Idag bestämde jag mig för att jag ska gå till Medis. Så jag kör på som vanligt på den högtrafikerade vägen upp mot Slussen. Landar vid Eken och inser "jävlar, det är en sju-helvetets brant backe vid Götgatan". Som om den inte funnits där förut?! Så jag tvärnitar och traskar över torget. Hoppar på bussen till Tjärhovsplan och promenerar längst med Tjärhovsgatan.

Jag kan inte påstå att jag är smart. Att gå längst med Götgatan hade vart en sträcka på 650 m. Den sträckan jag tog var 1,5 km inklusive buss. Utan 650 m.