Intellectio

I get it. I so get it.

Jag har insett vad jag är. Jag är bara och endast en kontorsråtta. Tassar in helt grå i ansiktet, äter upp restera ur fruktkorgen, undviker allt och alla. Smyger i varenda hörn. Smaskar på lite papper, sitter i mitt hörn, jobbar.

Jag är en kontorsråtta.

- Fan jag ser inget på skärmen.

- Men du kanske har tipex på den.


Kontorshumor, eller vad?

"Du är en hamster."

                  Arga Snickaren

Inatt hade jag världens underbaraste dröm. Världens lamaste också för den delen.

Jag drömde att min pojkvän ( i drömmen) spelade i finalen av Champions leauge. Hans lag vinner med 2-1 och segern är vår. Jag sitter på VIP läktaren och skriker halsen ur mig bland alla hemmafruar när helt plötsligt två vakter griper tag i mig och säger " You have to follow us, miss". Jag tänker herrejävlar, jag skulle inte lagt den i min väska men följer motvilligt med. De släpar ut mig på planen där min "pojkvän" (han är endast min pojkvän i drömmen), säger "baby I love you and I want to share all this with you". Han ställer sig på ett knä och friar till mig och jag går rätt in i historieböckerna som enda kvinna en riktigt smaskigt rik fotbollsspelare friat till på plan precis när han vunnit serien, och rätt in i hatböckerna för alla kvinnor som ville ha honom. Just den känslan att stå där och kunna känna segern. Den.


Världens underbaraste känsla. Om jag kunde så skulle jag spara den på burk.

Idag hamnade jag spontant på en hockey match. Det var väldigt annorlunda. Jag ser mig själv mer som en fotbollstyp. Det var dock ändå ganska spännande. Öllukten som infann sig med hätska gubbar som skrek "Skjut nu förfan". Och en egen klack hade Djurgården också. Även om jag är ett Bajen-fan så måste jag säga att jag blev lite insmord i stämningen. Det var inte så dumt för att säga det rätt och slätt och även fast det är skam skam så känner jag inte till att Bajen skulle ha ett fungerande hockeylag. Så jag väljer då att känna mig lite solidarisk mot Stockholm och hålla på ett stockholmslag.

Men att överge fotboll för hockey händer inte även fast jag uppskattade slagsmålet. Riktigt skoj!

Varje gång jag äter choklad så får jag jätteont på vänster sida precis under revbenet. Inte i diafragman, men nästan.
Vad kan det bero på?

Jag har blivit hjärntvättad. Jag umgås med endast 30 + just nu. Och jag börjar tänka som en. Tex i helgen så fick jag för mig att jag måste mangla alla lakan för jag vägrade sova på skrynkliga lakan, så jag stod i tvättstugan och tvättade kläder och manglade i 4 timmar. Jag kom loss därifrån halv 11 på kvällen. Och tvättinstruktionerna måste bli bättre.

Jag känner hur jag sakta med säkert byter ut mitt liv från socialt umgänge med människor till jobb och träning. Idag spenderade jag 2 timmar på gymmet. Imorgon spenderar jag 2 timmar på gymmet. På fredag spenderar jag 2 timma på gymmet. På lördag ska jag spana på heta grabbar på gymmet och på Söndag....trummvirvel, ska jag gå till gymmet!

Inga vikter för min del, bara för att klargöra det. Jag är spinkig som fan och har svårt nog att lyfta min egna handväska.

Jag begriper inte mig själv. Jag gråter aldrig när någon dör, jag gråter aldrig när någon skadar sig, jag gråter aldrig när någon annan gråter. Men när det går ett program på tv så bölar jag som ett litet barn. Tårarna forsar och jag sitter och snörvlar åt allt. Jag klarar inte av att se på Extreme Home Makeover. Det tar för hårt på mig. De får ju för fan ett helt hus!

Nu har jag bannlyst mig själv från det programmet. Det går inte. Det sliter emotionellt på mig. Aldrig mer.

Idag jobbade jag endast halvdag. Hurra för klämdagarna! Dock har detta resulterat i att jag har fått mycket tid över för fundering.

Stack efter jobbet, vid 1 tiden, till Em's för att försöka ragga med henne på lunch. Hon hade lunch vid 3. Det är inte ens lunch längre. Det heter mellis! Så jag funderade på att sitta ensam och patetisk vid kungsan och käka eller dra till det superbilliga kinabuffé stället vid rådmansgatan och köpa med mat hem och prova mina fusk-kinapinnar men det blev korv med bröd hemma istället. Så bra fungerar jag när jag är hungrig.

Desto mer har jag sedan suttit hemma, stirrat mig halft blind på tv:n och funderat. Jag har funderat på att jag måste fixa fler kulturkoftor i min vänskapskrets. Jag måste sluta bara och endast dra till Gondolen när jag vill ha ett glas (gott) vin, för det finns fler stället. Därav föddes mitt nya nyårslöfte att prova på alla ställen som finns med på min lista, som jag också hade tid över att göra. Patetiskt jag vet, men jag blir sådan när jag har för mycket fritid. Och sen ska jag hitta en hobby!

Nu när jag skrivit ner allt så låter jag ju som en femåring. Herregud! Någon måste göras åt det med.

Til next time... So long, suckers!

Nytt år, nya löften, nya besvikelse.

Man kan ju inte låta bli att kommentera det senaste. Ett nytt år är inlett och man måste lära sig att skriva 09, istället för 08. Det bara är så. Ännu ett värdelöst år är inlett och vi har ekonomikrisen att se fram emot. Oh yes.

Gott nytt år !

Fan också, det är nyår snart.
Man måste ju komma på något löjligt dumt och enkelt nyårslöfte som man kan hålla nästa år.

FAN FAN FAN

Gillar inte att lova saker. Det är ju som att skjuta sig själv i foten.

Jag sitter och funderar på ekonomi och lussekatter. Inte för att det finns något samband.

Jag fick höra på jobbet att jag är gammelmodig. Det känns inte bra. Jag är yngst på jobbet. Jag är fortfarande 18. Den som är näst yngst är 24. Inte bra.

Anna tycker att jag ska skriva en bok om mitt liv. Och visst stämmer det då att de mest osannolika sakerna ska hända mig. Jag skulle ju kunna dra dem här, men vem skulle köpa boken då? Kanske någongång, om jag lär mig att skriva ordentligt, så skriver jag en bok. Under pseudonym.

Dagens kommentar från mig.

"Alla som diskar dom diskar. Och alla som inte gör det, dom diskar inte, de gör annat."

Jag försöker förklara varför man sätter upp lappar och vilka som tar åt sig och vilka som inte gör det.

Ha alltid bra skor på dig! Och snygga.

Ja, igår så firade vi en kär vän till mig som ännu en gång mognat i ytterligare ett år. Om hon blivit mognare, det kan diskuteras. Hursomhelst så har jag insett att jag har fått en rutin. Den nya ritualen utgår ifrån att jag sätter mig på mitt favorithak med favoritutsikten och favoritbartendern och njuter, varje måndag. Denna gång så är Åström övertygad om att vi såg en kändis. Linda Bengtzing. Jag kan varken dementera eller bekräfta då jag inte har en aning om hur den människan ser ut. Men det känns bra coolt. Jag har sett en kändis. Eller kanske inte.

"Jag är Ipren den intelligenta värktabletten. Och Monas bästa vän."