Dumhet

Det dummaste man kan göra när en person fäller en dum kommentar eller dylikt är att ge respons på det. Om man nu inte kommer på något superknäckande. Jag har ett ypperligt exempel jag måste dela med mig utav.

Berättelsen lyder...
Dagen var grå och trist och jag har psykologi. Läraren maler på och ingen lyssnar. Tjejen till vänster om mig klottrar på sitt papper och tjejen till höger om mig sitter med ett självbelåtet flin och smyger med sina blickar mot mig. Jag tittar upp och frågar med min blick "vad är det som är så roligt?".
Hon ler brett och säger
- Mona din mamma vill ha mig.
Jag tittar på henne och undrar om det är just denna kommentar hon har flinat åt under den närmsta halvtimman. Dumheten lyser omkring henne och jag känner att jag inte orkar svara på kommentaren. Men sen känner jag att det inte är rätt. Hon förnedrar mig och jag tvingas sitta i ytterligare en timma innan jag kommer ifrån hennes självbelåtna flin och den klipskhet som hon antagligen känner för stunden. Jag vänder mig mot henne och säger snabbt
- Min mamma är död så det tvivlar jag på.
Hon stirrar storögt på mig och harklar sig lite och ber om ursäkt. Det var nog sista gången hon drog något mamma-skämt.

Stackars krake nu går flickan omkring och tror att min mamma är död. Men gissa om hon tänker sig för innan hon säger något dumt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0