Hustrumisshandlare, fast tvärtom
Hustrumisshandel är ju rätt så vanligt. Man hör ju talas om det lite då och då. Det jag tycker är det intressanta är att mans-misshandel hör man inget om. Det är ju liksom lite mer fönedrande. Jag börjar alltid fnissa när jag tänker på det. Har en sån tydlig bild om hur det går till. Kvinnan står vid dörren och stirrar blint på klockan. Tjugo över nio. Hon vevar med brödkavel fram och tillbaka. Slår sig lite lätt på benet och har en bister uppsyn. Arne kommer släpandes runt hörnet med portföljen i handen och slipsen på sned. Han vet vad som väntar honom. Han är sen igen. Kvinnan ryter till
-Vet du vad klockan är ?! Du är tjugo minuter sen!
Arne ser bistert ner på skorna och mumlar ohörbara ursäkter. Hon rycker tag i hans öra och drar in honom i sovkammaren och rycker ner byxorna.
-Din jävla manshora! Sa jag inte att du inte fick vara ute längre än till nio, ryter hon till medans hon slår Arne.
Efteråt går Arne och diskar för att försöka få kvinnan på bättre humör. Inget kvällsmål får han. Kanske några rester om han har tur. Han går in och nattar barnen och sätter ett leende på läpparna. Imorron struntar han nog i krogen efter jobbet.
Nu kanske man kan ha riktigt kul åt min föskönade version. Sen kan ju andra uppleva att kvinnan med brödkaveln är verklighet. Det är en bister värld vi lever i, där den ena personens roliga historia är en annans riktiga liv.
