Intellectio

Idag var jag så hungrig. Jag förstår inte hur folk kan fasta. Jag satt på T-centralen på väg hem vid sjutiden när de ropar att det är förseningar i tunnelbanan. Jaha, nu igen liksom. Ja då sitter jag där med min hemköp-påse fullastad med juice, smör och chips. Jag kände mig som ett svält barn i afrikas savann. Jag hade fan kunnat käka gummit på rulltrappan. Eller slickat i mig smörpaketet. Men jag valde som en någorlunda sansad människa att trycka i mig chips. Och oj vilka blickar jag fick.