Intellectio

Ni kanske har läst i tidigare inlägg om min fobi för nattfjärilar. Total panik om jag ser en. Häromnatten så såg jag en som satt på andra sidan rummet ovanför min dörr. Min första tanke var skrik på hjälp! Men eftersom den bara satt där så kändes det inte så farligt och jag tänkte att det är som en terapisession. Man är i samma rum med ett djur som man har fobi för. Man lär sig att leva med den i sin tillvaro. Så jag låter den vara. Sen satt den även ovanför the exit. Jag kom inte ut liksom.

Nästa morgon när jag vaknar är den inte där. Första känslan är panik. Vart är den?! Är de bakom mig? Är den bredvid mig? Lurar den någonstans? Väntar den på mig? När jag inte ser den i närheten tänker jag lyckligt att den kanske dog där på väggen och ramlat ner.

Iförrgår natt så vaknade jag kl 5 av att det pickade på mitt fönster. Min första tanke var "jävla fåglar, ska de ge sig på mitt fönster igen?!" Ja, det har hänt mig förut. Jag har blomformade ljushållare i fönstret så fågeljävlarna tror att det är mat. Jag sätter mig surt upp och stirrar ut. Igen fågel. Mitt fönster står på glänt och jag tänker "har fågeljäveln flygit in eller?!" För även det har hänt mig förut. Så jag fortsätter att sitta tyst i sängen och stirra på fönstret. Ingenting. Men sen, pick, pick. Och jag kollar ut. Ingen fågel. "Driver den med mig eller?!" Jag drar upp rullgardinen ännu mer och där är den. NATTFJÄRILEN! Jag flyger ut ur sängen och gallskriker. Fjärilen är efter mig! Jag kastar mig under täcket och ligger och huttrar därunder i 2 timmar tills jag somnar om.

Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Det har gått två nätter och jag har inte sett en enda nattfjäril. Men jag kan säga er att förtroendet mellan mig och nattfjärilarna är brutet. Det är lika troligt att jag gillar dem som att Israel och Palestina blir bästa vänner. No way!