Intellectio

Som ni säkert redan vet om ni läst bloggen tidigare så har jag en stalker sida. Det finns ett namn för sjukdomen. Men vi går inte in på det. Jag har ändå den lindrigaste varianten.

Hur som helst så har jag en kille som bor i huset mittemot.  Men jag vet ingenting om honom. Jag har försökt få reda på vem han är. Vad han heter och hur gammal han är. Men varje gång jag går förbi porten så glömmer jag att se efter vilket nummer det är. Killen är ganska fascinerande. Det är som att vara mitt inne i ett The Sims spel. Jag ser honom alla timmar om dygnet. Jag ser honom när han är som mest plågad på morgonen när han sitter på soffkanten halv nio med huvudet mellan knäna. Jag ser honom på dagarna när han går omkring i lägenheten. Jag ser honom på kvällarna när han ligger ensam och tittar på tv. Jag har börjat utveckla känslor för honom. Han måste verkligen vara ensam, tänkte jag. Tills idag. För just nu sitter det en blond tjej och en kille. Och de dricker och tjoar och skojar med varandra. Jag är så glad för hans skull! Men jag hoppas innerligt att han drar ner persiennerna om han får till det ikväll.