Intellectio

Nu har jag och Ella diskuterat saken. Nu har Pedant-Mona klivit ut ur skåpet, dammat av axlarna och sugit luft i sig. Tillsammans har vi beslutat att vi ska införa en smal-månad. Detta innebär olika förutsättningar för oss båda. Ella kliver in i förrådet och dammar av protein-shaken och drar ner på småätandet av pepparkakor från ofantliga 1 plåtburk om dagen till 2 pepparkakor om dagen. För min del gäller det att träna 3 gånger i veckan, äta hemmalagad mat minst 2 gånger i veckan och att dallra på dallermaskinen i källaren en gång i veckan. Gemensamt har vi även kommit överens om att promenera en halvtimma varje lunch och sporra varandra till att äta nyttigare och se riktigt heta ut till beach 2009.

Någon annan som tycker att det osar misslyckande över det hela?

 

Mona säger:

där ser man

joachim säger:

jag e full med överaskningar

joachim säger:

jag e som ett kinderägg

Mona säger:

verkligen

Mona säger:

jag tänkte precis skriva det!

joachim säger:

hahaha

joachim säger:

jedi mind trix

Mona säger:

vad läskigt

 

 

 Joachim 7A

 

joachim säger:

jadå jag vet inte, festa lite hoppas jag på

Mona säger:

smarrigt

joachim säger:

du e smarrig

Mona säger:

du är smarrigare

joachim säger:

du är smarrigast

joachim säger:

ägd

Mona säger:

du är smarrigare än smarrigast

Mona säger:

så du är ägd

joachim säger:

går inte vara smarrigare än smarrigast

Mona säger:

eller så är du allra smarrigast

joachim säger:

du är alltid smarrigare än mig

LÖRDAG, LÖRDAG, LÖRDAG! Första deltävlingen, nu smyger lillsvennen fram!

Igår så svek jag mig själv. Jag svek mig så hårt så jag borde ha hoppat framför tåget idag och tagit livet av mig. Jag åkte på kryssning. Men det allra värsta var inte att en kompis kompis, som suttit inne, försökte bjuda mig på drinkar, eller att jag faktist steg på färjan trots att jag sagt att jag aldrig sätter min fot på en färja om inte dess mål är att ta mig över vattnet, inte heller att jag sov i en hytt som var alldeles gräslig, inte att jag söp mig redlöst full och var tvungen att skriva hyttnumret på handen för att hitta hem.
Nej, det värsta med hela färjan var att killen som ska ha en "show" för publiken kl 13.00 dagen efter ställer sig på soffan där jag sitter, med ena foten på varje sida om mig och ger någon slags lapdance, om jag nu ska försöka förklara det på ett vettigt sätt. Det var det mest traumatiska som hänt mig under hela resan. Så jag sitter där med hans paket mot mitt ansikte och får försöka överleva bäst jag kan när mina kära vänner brister ut i asgarv. Thank's for the help guys!

Nu går jag definitivt i terapi!

Detta trauma hade kunnat överses om killen gett mig sitt nummer, ev bjudit på en drink med tanke på att han såg bra ut. Skulle han råka se detta så kan detta missöde glömmas om jag bjuds på en drink eller två, men inte på en färja!

När jag nu äntligen kommit hem ifrån fyllefesten och sitter och tittar på bilder ifrån gamla tider så inser jag att jag har sett ut som en mus. Jag ser säkert fortfarande ut som en mus. Men oj vad musig jag var då!

Mitt A på tangentbordet håller på att suddas ut. Man kan ju inte leva utan ett A. Tänk er, ett alfabet utan A. Och min 4a är lös.

Wow, lyckades få in båda freak-tangenterna efter varandra.
Jag strök under för den inkompetenta människan som inte fattar.

Jag har blivit utbytt. Utbytt mot en liten manick på 100 gram som kostar ca 4000 kr i affären. En mackapär som gör att du kan ha kontakt med hela världen och alla dina vänner när du vill, var du vill. Min mamma föredrar mobiltelefonen framför mig.