Intellectio

Igår så svek jag mig själv. Jag svek mig så hårt så jag borde ha hoppat framför tåget idag och tagit livet av mig. Jag åkte på kryssning. Men det allra värsta var inte att en kompis kompis, som suttit inne, försökte bjuda mig på drinkar, eller att jag faktist steg på färjan trots att jag sagt att jag aldrig sätter min fot på en färja om inte dess mål är att ta mig över vattnet, inte heller att jag sov i en hytt som var alldeles gräslig, inte att jag söp mig redlöst full och var tvungen att skriva hyttnumret på handen för att hitta hem.
Nej, det värsta med hela färjan var att killen som ska ha en "show" för publiken kl 13.00 dagen efter ställer sig på soffan där jag sitter, med ena foten på varje sida om mig och ger någon slags lapdance, om jag nu ska försöka förklara det på ett vettigt sätt. Det var det mest traumatiska som hänt mig under hela resan. Så jag sitter där med hans paket mot mitt ansikte och får försöka överleva bäst jag kan när mina kära vänner brister ut i asgarv. Thank's for the help guys!

Nu går jag definitivt i terapi!

Detta trauma hade kunnat överses om killen gett mig sitt nummer, ev bjudit på en drink med tanke på att han såg bra ut. Skulle han råka se detta så kan detta missöde glömmas om jag bjuds på en drink eller två, men inte på en färja!