Intellectio

Så hamnade man här igen. Trots förnekelse. Det började i torsdags förra veckan med huvudvärk men huvudvärken till trots så gick jag ut. På fredagen så hade jag ont i halsen. Helgen låg jag nerbäddad och på måndag var jag igång igen på jobbet. Men trots min förnekelse så hade jag tappat rösten på tisdagen och lät alldeles nasal av att vara igenbommad i näsan. Så det blev att stanna hemma idag. Och KABLAM! Nu vart jag riktigt sjuk. Så går det när man ger efter. Hade jag gått till jobbet och förnekat det så hade jag säkert stått ut. Jävla förkylning.

Årets förbrukning av sjukdomar är till ända. Ser fram emot jan-feb då jag kommer bli sängliggandes i nån månad. Så har det ju vart hittills de närmsta tre åren. Kanske ska börja boka upp de dagarna i kalendern så att folk vet om det. Igen ide att störa. Mona Sjuk!

Föga förvånande att det var Mr West himself som slängde sig upp på scenen och drog micken ifrån Taylor Swift för att spaltsera med vad han tycker. Så jävla bra promotion. Han stjäl all ljus ifrån andra på deras bekostnad. Ljuvligt. Alldeles briljant. Bara Kanye som kan och vågar så. Hur många gånger har han gjort det nu? Och media och världen faller för det varje gång. Bara han som kan. Och vågar.


Love it.

Den sög.

Så var det snart dags att sätta sig själv i rörelse och bege sig till biografen. Filmen har jag ingen aning om. En våldsam är det. Så går det när man låter pojkar välja. Återkommer med recensioner.

Ny favoritlåt är Carl Douglas - Kung Fu Fighting.

Och en Stormtrooper-dräkt måste införskaffas också.

Idag bestämde jag mig för att jag ska gå till Medis. Så jag kör på som vanligt på den högtrafikerade vägen upp mot Slussen. Landar vid Eken och inser "jävlar, det är en sju-helvetets brant backe vid Götgatan". Som om den inte funnits där förut?! Så jag tvärnitar och traskar över torget. Hoppar på bussen till Tjärhovsplan och promenerar längst med Tjärhovsgatan.

Jag kan inte påstå att jag är smart. Att gå längst med Götgatan hade vart en sträcka på 650 m. Den sträckan jag tog var 1,5 km inklusive buss. Utan 650 m.

Ikväll, då jävlar! Nu kör vi så hårt så att vi inte hittar hem. Vi kör så hårt så vi tror att vi är hemma när vi är i Värmlands skogar.

Timmy Hoe har tappat sitt time report. timmy Hoe, vem är du? Jag har din time report. Kom och hämta den!

Faaaaan! Jag har så himla ont i magen. Har säkert förstoppning. Får väl skylla mig själv. Det är nog inte meningen att man ska äta en hel vitlöksbaguette själv. Måste dom vara så jävla goda?!

Är det någon annan än jag som blir superirriterad över att det är en annons som rullar med en ner när man läser nyheterna på aftonbladet? Den är så in i helvete störande. Följer efter en hela tiden. Fan alltså. Hur får man bort den?! Nu blir det klagobrev. Nu jävlar! Det här bad de om!

Idag så insåg jag 07.59 att jag inte hade något busskort. Eller jag hade ett busskort men det fungerade inte. Så mitt alternativ var att ta cykeln till jobbet. Jag sätter mig på den. Trampar iväg och tjosan hejsan det far förbi några riktigt snabba typer. Jag kör höger vid korsningen ringvägen/götgatan och trampar på längst med ringvägen. Finns inte en chans att jag tar götgatan tio över åtta på morgonen. Möter en skitsnygg kille som rastar sin hund. Det hinner jag se eftersom jag hade extremt låg fart. En pensionär hade säkert kunnat gå förbi mig med sin rullator. Cyklar säkert hela vägen till jobbet helt enkelt. Jättenöjd. Tills eftersvettningarna kommer! Panik! Man vill ju inte lukta apa en hel dag på jobbet. Men smarta Mona har ombyteskläder på jobbet och använde antagligen för första gången omklädningsrummet på jobbet. Som jag för övrigt tror att ingen vet om dess existens.

Dagen kommer till sin ände. Och Mona cyklar hem, nästan. En snabb sväng in på Donken och bio på medis var väl värt ett stopp. Inglourious Basterds är en magnifik film som är väl värd sina 110 kr, som jag för övrigt förbarmar SF över att de måste ta ifrån mig. Samma SF som tar 9.90 kr/hg för lösgodiset som jag ibland undrar över hur länge det legat i plastaskarna. 20 kr för en påse Daim. 18 kr för en påse Ahlgrens. Men för all del, jag säger det inte ofta, filmen var otroligt bra. Vi satt kvar hela eftertexten och bara stirrade och tänkte "jävlar alltså. Det här var bra. Det här var nog det bästa Quentin Tarantiono har gjort." Och vi vet. Vi är nämligen varje månad på Pet Sounds och kör Movie Quiz. Vi kollar på film.

Jag tjurar över, när jag cyklar, att jag var tvungen att cykla i uppförsbacke, i motvind, på mammas gamla 80-tals cykel som har tre växlar, varav ingen fungerar och cykeln lyckas cykla mer bakåt än framåt.

Kommer hem och får veta att brorsans cykel som blev snodd förra månaden finns till salu på blocket. 2700 spänn ska jävlarna ha för den. En trasig gammal cykel som är repig och kedjan är av. Pedalen är sönder så om de hade försökt att cykla på den skulle de insett att det inte går. Med en sadel som går så långt upp i röven att man ska vara glad om den kommer ut igen och inte fastnar i en. Den cykeln vill de ha 2700 spänn för. Jag blir mäkta imponerad om de lyckas sälja den.



Imorgon åker jag tunnelbana. Och jävlar alltså om jag inte får en sittplats. Då fejkar jag svimning.