Dagens tema - cykel

Idag så insåg jag 07.59 att jag inte hade något busskort. Eller jag hade ett busskort men det fungerade inte. Så mitt alternativ var att ta cykeln till jobbet. Jag sätter mig på den. Trampar iväg och tjosan hejsan det far förbi några riktigt snabba typer. Jag kör höger vid korsningen ringvägen/götgatan och trampar på längst med ringvägen. Finns inte en chans att jag tar götgatan tio över åtta på morgonen. Möter en skitsnygg kille som rastar sin hund. Det hinner jag se eftersom jag hade extremt låg fart. En pensionär hade säkert kunnat gå förbi mig med sin rullator. Cyklar säkert hela vägen till jobbet helt enkelt. Jättenöjd. Tills eftersvettningarna kommer! Panik! Man vill ju inte lukta apa en hel dag på jobbet. Men smarta Mona har ombyteskläder på jobbet och använde antagligen för första gången omklädningsrummet på jobbet. Som jag för övrigt tror att ingen vet om dess existens.

Dagen kommer till sin ände. Och Mona cyklar hem, nästan. En snabb sväng in på Donken och bio på medis var väl värt ett stopp. Inglourious Basterds är en magnifik film som är väl värd sina 110 kr, som jag för övrigt förbarmar SF över att de måste ta ifrån mig. Samma SF som tar 9.90 kr/hg för lösgodiset som jag ibland undrar över hur länge det legat i plastaskarna. 20 kr för en påse Daim. 18 kr för en påse Ahlgrens. Men för all del, jag säger det inte ofta, filmen var otroligt bra. Vi satt kvar hela eftertexten och bara stirrade och tänkte "jävlar alltså. Det här var bra. Det här var nog det bästa Quentin Tarantiono har gjort." Och vi vet. Vi är nämligen varje månad på Pet Sounds och kör Movie Quiz. Vi kollar på film.

Jag tjurar över, när jag cyklar, att jag var tvungen att cykla i uppförsbacke, i motvind, på mammas gamla 80-tals cykel som har tre växlar, varav ingen fungerar och cykeln lyckas cykla mer bakåt än framåt.

Kommer hem och får veta att brorsans cykel som blev snodd förra månaden finns till salu på blocket. 2700 spänn ska jävlarna ha för den. En trasig gammal cykel som är repig och kedjan är av. Pedalen är sönder så om de hade försökt att cykla på den skulle de insett att det inte går. Med en sadel som går så långt upp i röven att man ska vara glad om den kommer ut igen och inte fastnar i en. Den cykeln vill de ha 2700 spänn för. Jag blir mäkta imponerad om de lyckas sälja den.



Imorgon åker jag tunnelbana. Och jävlar alltså om jag inte får en sittplats. Då fejkar jag svimning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0