Intellectio

Min allra högsta  önskan är att få vakna en morgon kl 6. När det är helt lugnt och tyst, totalt utvilad. Ha frukosten serverad av en osynlig pyssling. Få sitta och äta den i lugn och ro och känna att jag inte behöver göra ett skit. Min 'att-göra' lista existerar inte och på dagens agenda står det INGENTING.

Det stod nyligen i tidningen att bloggen är passé. Nu ska man tydligen lägga upp hela sitt liv på nätet istället i någon kalenderliknande format. Som om det inte räcker att man känner sig illa tvingad att följa kompisars upptåg och alla modebloggar, nu ska man ta del av allas minsta lilla kisspaus. Nä, de känns inte rätt. Egentligen måste jag ändå känna mig delvis hängiven åt iden att bloggen inte kommer att leva för alltid. Men så länge vi inte kan ta den tiden och lägga ner den på något vettigare så kommer folk att läsa andras bloggar och fortsätta att fylla sin egna med minst lika mycket meningslöshet och skit.

Idag var jag så hungrig. Jag förstår inte hur folk kan fasta. Jag satt på T-centralen på väg hem vid sjutiden när de ropar att det är förseningar i tunnelbanan. Jaha, nu igen liksom. Ja då sitter jag där med min hemköp-påse fullastad med juice, smör och chips. Jag kände mig som ett svält barn i afrikas savann. Jag hade fan kunnat käka gummit på rulltrappan. Eller slickat i mig smörpaketet. Men jag valde som en någorlunda sansad människa att trycka i mig chips. Och oj vilka blickar jag fick.

Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som när jag läste att det klassades som djurplågeri när F12 hade färgade kycklingar. Snacka om att sverige ligger efter. Såna kycklingar gav dom till mig när jag var 6 år och villa ha husdjur i iran. De första två dog. Så då fick jag två till i nya färger. Dom växte sig hyfsat stora så vi körde ut dem till landstället där de antagligen blev uppätna av en orm. Fanns gott om ormar. Sen fick jag två till. Dom tröttnade jag på. Tror inte någon matade dem efter att jag åkte därifrån.

Poängen är, världen är full av färgade kycklingar. Men fiskar i blendern den har jag inte provat måste jag säga. Det var fiffigt. Jag hade ändå 53 guldfiskar ett tag.

Det här hittade en person på blocket som var och letade efter, ja jag vet inte vad. En ny fru kanske?

Frun ska göra om i sovrummet IGEN eftersom sängramen inte passar in längre. Den är klädd i vitt tyg, kommer från Ikea och den samlar en massa damm och katthår efter våra två katter. (Jag påpekade detta vid inköp, men vad vet jag om inredning.) Efter en tvätt av tygeländet runt stommen så krympte det och man får ta i så man får skitsmak i munnen för att det ska passa. (Och det gör det ej ändå) Man kan stå ut med det tycker jag, men igen, vad vet jag?????? Nu ska eländet ut (sängramen alltså, inte frun) och jag kan tänka mig att skänka bort eländet (igen, sängramen inte frun) Det är bara ramen som ska ut, ej skjutbanorna (madrasserna).Allt tyg är nytvättat. Eller bytes mot något kul. (OBS Ingen fru. DET RÄCKER MED DEN JAG HAR)

Ni vet hur gravida påstår att de "äter för två". Jag synar. Jag sover för två, i en dubbelsäng i 14 timmar. De var inatt. Rekordet ligger på 22 timmar.

München. Så jävla bra film.

Jag bara hatar låg konjukturen. Den förstör allt för mig. Hata, hata, hata.

Enda positiva i mitt liv är Pär Lagerkvist bok Dvärgen. Den är så fylld med hat att den är lika låg som jag är. Jag känner gemenskap med Dvärgen. Tredje gången jag läser boken, alltid lika bra. Underbara hatiska Dvärg, förjävliga värld.

 

Idag var jag impulsiv efter jobbet. Jag tänkte näe, nu ska jag dra iväg till biblioteket och lära mig något nyttigt. Så jag for dit. Tre stationer senare var jag framme och fastnade i ett telefonsamtal utanför i ca 30 min. Gick in i biblioteket där jag inte satt min fot på två år, jag fattar inte varför!, för även om jag inte vart där så absolut älskar jag böcker. En timma senare kom jag ut därifrån med sju böcker. Tre sönderslitna påsar och två telefonsamtal samt ett hett ögonblick senare så var jag hemma.


Kvittot bara skriker Mobba Mig, Mobba Mig, Mobba Mig!!

...älskar Falcon reklamen. Jag har tittat på den 23 gånger i rad och blir lika till mig varje gång.

Ibland tycker jag att jag har rätt så storslagna planer. Jag bestämmer mig för att göra så mycket. Och det blir väldigt mycket som ska göras. Då vet jag faktist inte vart jag ska börja. Så då blire inge mer med det.

Alltså när man säger. Du ska jobba 5 dagar i vecka. Sure, säger jag, no problem, nemas problemas. När man fortsätter att säga 40 timmar i veckan, då tänker jag jaja så jobbar typ alla. Kan dom så kan jag. När jag nu sitter och fyller i mitt löneunderlag och är uppe i nästan 90 timmar på 2 veckor. Då har jag total ångest och undrar vad fan det är jag håller på med.

ÄR NI MEDVETNA OM ATT 40 TIMMARS VECKA ÄR 160 TIMMAR I MÅNADEN! SEN LÄGGER MAN TILL LUNCH VARJE DAG!

Åh herre jesus jag har inte ens räknat med lunchen. Jag dör, jag dör.

Ibland får jag för mig att folk undviker mig, inte ens folk, mer specifikt, personer. Eller kanske en person. Är det sant, är jag paranoid? Eller gör jag en stor grej av en ytte pytte liten sak. Kanske, kanske. Det låter lite som jag. Hur blir man oundviken egentligen. Ska man kanske överraska såna personer, så att de inte kan undvika en.

Idag har jag varit produktiv. Jag har gjort om i mitt rum. Jag äger en Ikea byrå som jag tänkte fixa till då delarna spretade åt alla håll. Så här såg det ut. Någon mer än jag som tycker att det ser ut som bögen i buren? Kanske lite trapped in the closet...Eller gubben i lådan.


 

Ja, nu var det ju ett tag sen jag skrev något. Närmare bestämt två veckor för er som inte kan räkna. Jag skulle ju kunna påstå att jag inte haft tid. Men det är väl att missleda er. Det är snarare så att jag har tid, bara att jag inte vet hur jag ska strukturera mig efter den. Nä, tid har jag gott om, egentligen. Hur mycket man än inte vill inse det.

Så vad har hänt idag. Tjatat ihjäl mig på att folk ska attestera fakturor. Och oj var inte Bygg glada när det inte fanns några fakturor hos dem för en gångs skull. Efter jobbet drog vi ut och käkade om någon är intresserad utav mina matvanor och därefter bio. Jag hann ändå med hyfsat mycket med tanke på hur mycket jag gör en "vanlig" dag.

Nu har jag hittat en ny favoritgrej. Det är nämligen tidningen CAP&Design. Total favorit. Hittade en tidning på tunnelbanan på vägen hem och började bläddra i den. AsCOOL! Handlar om webbdesign, grafisk design etc etc. Fan vad jag älskar den. Men hemsidan är dock lite tråkigare än tidningen.

Först och främst måste jag påpeka om att ordet gurgla är ett sprudlande ord. Jag säger det om och om igen som för att smaka på ordet. Det kittlas varje gång.

Hur det kommer sig att jag återupptäck ordet förekommer sig såhär.
Jag träffade mig extremt goda vän, pojkvän om hon vore kille, vi har nämligen hittat otroligt många likheter mellan par men vi är inte lesbiska, och beklagade mig över att jag hade ont i halsen. Då sa hon att jag borde prova munvatten, munskölj?, för att det tog död på bakterierna i halsen. Så när jag kom hem tog jag mig ett glas munvatten och tänkte, tja de är väl som en shot bara att den inte går hela vägen ner. Så fort mina läppar vidrörde den blåa substansen kände jag kväljningarna. FYFARAO VAD ÄCKLIGT! Jag tvingar mig själv att gurgla och står och spottar i 30 min senare, fortfarande! Hur kan människor köpa skiten, hur överlever dessa företag? Kan tänka mig att de säljer tandborstar på svarta marknaden eller något.

Jag undrar vad det är för familj jag lever i. Min lillebrorsa trodde att Lena Ph's låt Det gör ont var tillägnad Anna Lindh. Han trodde att det syftade på att hon låg och hade ont och att ingen hjälpte henne.

Jag vet inte vad jag ska säga om det.

Jag snubblade över en Aaron Carter låt på min dator. Helmysko. Kom in på hela den längan. Några tips till er andra nostalgiker. Såna där one-hit-wonder-people.

Aaron Carter - Candy girl
Aaron Carter - Crazy little party girl
Spice Girls - Alla låtar kvaliciferar
Martin Svensson - Yea Yea wow wow
Joakim Hillson - Vacker utan spackel
Hanna Hedlund - Anropar försvunnen
Anita Hegerland - Trollkarlen Lurifix
Backstreet Boys - Alla låtar

och en låt som faktist tar sig hela vägen till mitt hjärta
After Dark - La Dolce Vita