Som ni säkert redan vet om ni läst bloggen tidigare så har jag en stalker sida. Det finns ett namn för sjukdomen. Men vi går inte in på det. Jag har ändå den lindrigaste varianten.

Hur som helst så har jag en kille som bor i huset mittemot.  Men jag vet ingenting om honom. Jag har försökt få reda på vem han är. Vad han heter och hur gammal han är. Men varje gång jag går förbi porten så glömmer jag att se efter vilket nummer det är. Killen är ganska fascinerande. Det är som att vara mitt inne i ett The Sims spel. Jag ser honom alla timmar om dygnet. Jag ser honom när han är som mest plågad på morgonen när han sitter på soffkanten halv nio med huvudet mellan knäna. Jag ser honom på dagarna när han går omkring i lägenheten. Jag ser honom på kvällarna när han ligger ensam och tittar på tv. Jag har börjat utveckla känslor för honom. Han måste verkligen vara ensam, tänkte jag. Tills idag. För just nu sitter det en blond tjej och en kille. Och de dricker och tjoar och skojar med varandra. Jag är så glad för hans skull! Men jag hoppas innerligt att han drar ner persiennerna om han får till det ikväll.

Poängtävling i kontorsbeteende

Poäng utdelas på en skala baserad på svårighetsgrad, men du kan belöna dig själv extrapoäng för kreativt utförande.

En-poängsskämt:

1.       Spring ett varv runt kontoret i full fart.

2.       Stöna ljudligt i toalettbåset (minst en "icke spelare" måste finnas på toaletten vid tillfället.)

3.       Ignorera de första fem personerna som säger "God morgon".

4.       Ring upp någon på kontoret som du knappt känner, uppge ditt namn och säg "Jag ringde bara för att meddela att jag är alldeles för upptagen för att kunna prata just nu. Hej då."

5.       För att signalera slutet av en konversation, sätt händerna för öronen och grimasera.

Två-poängsskämt:

1.       När någon ger dig ett papper, känn på det och viska "Mmmmm, det där känns skönt." med sensuell röst.

2.       Lämna din gylf öppen i en timme. Om någon påpekar detta, svara "Ursäkta, men jag föredrar det så här."

3.       Gå sidledes till kopieringsmaskinen.

4.       När du åker hiss, flämta till dramatiskt varje gång dörrarna öppnas.

Tre-poängsskämt:

1.       Säg "Jag tycker om din stil., till din chef och 'skjut' honom med dubbelpipiga fingrar.

2.       Babbla osammanhängande till en kollega, och fråga sedan, "Fick du med allt det där? Jag vill inte upprepa det."

3.       Sök dig själv i interntelefonen (utan att förställa din röst).

4.       Ställ dig på knä framför vattenmaskinen och drick direkt från munstycket (det måste finnas en icke-spelare inom synhåll).

5.       Ropa slumpmässiga nummer medan någon räknar.

Fyra-poängsskämt:

1.       Vid slutet av ett möte, föreslå att det för en gångs skull skulle vara trevligt att avsluta med att sjunga nationalsången. (En extrapoäng om du börjar sjunga den själv)

2.       Gå in på en väldigt upptagen persons kontor och, medan han tittar på dig med växande irritation, tänd och släck hans lampa tio gånger.

3.       Kalla alla du pratar medför "Bob" i en timme.

4.       Meddela för alla under ett möte att du "verkligen måste gå och göra nummer två."

5.       Medan en kontorskamrat är ute, flytta deras stol till hissen.

Fem-poängsskämt:

1.       Under ett möte eller i en trängd situation, slå dig i pannan upprepade gånger samtidigt som du muttrar "Håll tyst, för fan, håll tyst, allihopa!"

2.       Vid lunchtid, gå ner på knä och meddela, "Vid Gud som mitt vittne, kommer jag aldrig mer gå hungrig."

3.       I en kollegas dagbok, skriv in, "10:00: Se hur jag ser ut i tights."

4.       Bär ditt tangentbord till en kollega och fråga, "Vill du byta?"

5.       Upprepa följande konversation 10 gånger med samma person: "Hörde du det där?" "Vaddå?" "Glöm det, det är borta nu."

6.       Kom till jobbet i armékläder och, när du tillfrågas om det, svara, "Jag kan inte prata om det."

Sex-poängsskämt:

1.       Låtsandes vara en hovmästare, ring en kollega och säg att han vunnit en gratis lunch på en lokal restaurang. Låt honom gå.

2.       Leta reda på dammsugaren och börja dammsuga runt ditt bord.

3.       Häng en 60 cm lång bit toalettpapper baktill i dina byxor och agera jätteöverraskad när någon påpekar det för dig.

4.       Rollerblada runt på golvet och kasta godis.

Den här veckan har varit precis som alla andra. Men ändå inte. Den har varit lite extra konstig.
Vi har jämfört mongo-fötter. Vi har jämfört missbildningar. Vi har bett Daniel att också ta fram den och jämföra men inte menat det så som det låter. Vi har uttalat oss konstigt. Vi har sagt fett roligt när vi pratat om att sno kabel från hantverkarna och linda in oss i det och köra tävling. Vi har beslutat oss för att sjunga nationalsången på månadsmötet för att det ger oss 4 poäng i ett spel som bara vi själva är med i. Vi har diskuterat mousse och män. Vi har sagt att vi föredrar mousse framför män och vi föredrar kalopps framför jönsson. Men sen kom vi på att kalopps faktist är gott och har tagit tillbaka det uttalandet. Vi har förälskat oss i våra konsulter (mest jag). Vi har tittat på Amanda och haft kul som bara den. Vi har börjat låta som Amanda och vi har haft ännu roligare åt Amanda-look-a-like. Imorgon ska vi på middag med jobbet och sedan förväntas en karatefylla. En karatefylla som antagligen kommer att kollidera med morgonmötet som hålls kl 8.00 dagen till ära.

Vi har helt enkelt haft en jävligt rolig vecka hittills.

Jag har ett så krassligt internet att det tog mig 23 minuter och 1 miljard försök att koppla upp mig mot sr-radio. Jag vill ju bara lyssna på matchen! God Damn! Låt mig bara få lyssna på matchen!

Längtar! So much! It's gonna be Totally Awesome!

Igår tog det mig 50 minuter att komma hem. Från Gamla Stan till Gullmarsplan. Den resan tar 8 minuter enligt SL själva. Jag tycker inte att det är rimligt att man betalar 690 kr i månaden när det varannan dag ska vara ett vagnfel som sätter käppar i hjulet för en. Onsdag morgon var det nämligen också ett vagnfel vilket gjorde att det tog mig 30 minuter att ta mig till jobbet. Det är 22 minuter mer än jag har räknat med. 22 dyrbara minuter jag inte kommer att återfå för att SL har trasiga vagnar. Är det någon mer än jag som tycker att SL spelar väldigt mycket på sin monopol som de har på det kommunala färdmedlet?

Men som vanligt var jag kreativ och gjorde det som jag alltid gör. Jag krokade mig fast i två killar som var på väg åt samma håll som mig och följde efter. Väldigt underhållande. Kom hela vägen fram till Skanstull på det sättet. Kanske ska investera i en skateboard och ett snöre och knyta mig fast i folk. Det är säkert mer tillförlitligt än SL.

Min Vattenflaska! Precis så som den glömdes i Sats, fylld med en fjärdedel vatten och till på köpet så var det snyggingen i receptionen som överlämnade den till mig. Jag svävar på rosa små moln.

Men som straff för att jag glömde den och inte ens kom ihåg det så blir det ingen träning idag. Jag ska sitta i ett hörn och reflektera huruvida det är vattenflaskan som försöker rymma ifrån mig för andra gången eller om det är mitt undermedvetna som lämnar kvar det varje gång det är en snygg kille i receptionen.

Casall vattenflaska. Monas favorit. Försvunnen i drygt en vecka. Kan ha förlorats under ett träningspass eller blivit kvarglömd i omklädningsrummet vid Sats Globen. Lite risk att den återfinns hemma hos Mona. Chansen att vattenflaskan överlevt är minimal. Möjligheten finns om locket varit stängt.


Samma modell som den stora blåa men är grå i färgen, se lilla flaskan.


Har du sett Monas vattenflaska? Har du hört någonting om den? Hör av dig till Mona snarast!

10 Km på tiden 01:07:03. Jag är nog jävligt nöjd ändå. Målet var ju att ta sig i mål.

Nästa år satsar jag på under timmar. Någon som vill utmana mig?

Nu är det ganska exakt tre timmar innan jag ska springa. Den jävulska milen. Hoppas att benen orkar bära mig hela vägen. Upp till bevis.

Supertalangen med en oklanderlig känsla för kläder. En favorit, definitivt. Sitter och lyssnar på hans skivor och den ena låten slår den andra. Detsamma med hans kläder, den ena outfiten blir utslagen av nästa han har på sig.
Perfection itself.

När jag städar så händer det att jag hittar döda silverfiskar. Varje gång så spritter det till i kroppen för då tänker jag YES! En till som inte kan föröka sig. Men sen kommer momentet efter. Det blir oftast att jag ropar på mamma som får avlägsna hyresgästen. Men ibland, och bara ibland, så är jag ensam hemma. Då blir valet att låta den ligga kvar. Problemet blir ju då att jag vet att det ligger en silverfisk där och jag kan inte låta bli att gå dit och se till så att den inte rör på sig och springer iväg. Inte för att jag har en aning om vad jag skulle göra om den sprang iväg. Men det är en försäkring av att jag vet vart jag har den.

Om mamma inte kommer hem på länge så blir jag väldigt illa till mods. Jag blir skogstokig med andra ord. Jag blir nervös och virrig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill inte vara nära den. Men inte fan vill jag inte veta vart den är och vad den gör. Så slutsatsen blir att jag måste göra mig av med den. Då brukar jag linda in min hand i toapapper och sedan ta ytterligare en rulle i handen för att sedan plocka upp hyresgästen på 3 mm. Den ska snabbt som tusan in i toan och spolas bort. Dessa två sekunder det tar att göra det brukar jag tänka "tänk inte på att du har en fisk i handen, tänk inte på att du har en fisk i handen" vilket bara resulterar i det motsatta. jag konstaterar att jag har en fisk i handen. Och jag blir oftast så äcklad att jag måste tvätta händerna ett par gånger och använda slut en flaska alcogel. Tänk er denna ruljans repeterandes några gånger per dag, så har ni mitt liv i ett nötskal.

Och så har vi väl snart stopp i toan också.

Ja, idag började jobbet och det var inte en alltför jobbig uppförsbacke. Visst tog det emot att gå upp kl 7 när kroppen är inställd på 11. Men efter en riktig kraftansträngning så befann jag mig på jobbet väl mött av trevligt sällskap och glada ansikten. Och till råga på allt så gjorde jag världen bästa upptäckt. Jag behöver inte åka till Kungsträdgården varje gång jag blir sugen på Max Hamburgare. Nä, för det finns nämligen fem minuter bort i Hammarby Sjöstad. Tre stationer bort. Och det är öppet till midnatt. Super bra start på veckan!

...och lugnet ligger över mig som aldrig förr. Summering av veckorna; välbehövda. Snart tillbaka i galenskapet som heter halvårsbokslut och allt vad bokföring för med sig. En ruljans som inte går att hejda. Tillbaks till verkligheten med andra ord. Ikväll ska det festas som bara den för att toppa semestern med en splash av grädde. Hoppas att ni alla haft en lika skön semester som jag och inte tar allför hårt på att börja jobba igen. Dvs alla ni som har ett jobb att gå tillbaka till. Inga självmordstankar än hoppas jag!

The Element Song - Tom Lehrer

Det här är till alla nördar där ute!

Ni kanske har läst i tidigare inlägg om min fobi för nattfjärilar. Total panik om jag ser en. Häromnatten så såg jag en som satt på andra sidan rummet ovanför min dörr. Min första tanke var skrik på hjälp! Men eftersom den bara satt där så kändes det inte så farligt och jag tänkte att det är som en terapisession. Man är i samma rum med ett djur som man har fobi för. Man lär sig att leva med den i sin tillvaro. Så jag låter den vara. Sen satt den även ovanför the exit. Jag kom inte ut liksom.

Nästa morgon när jag vaknar är den inte där. Första känslan är panik. Vart är den?! Är de bakom mig? Är den bredvid mig? Lurar den någonstans? Väntar den på mig? När jag inte ser den i närheten tänker jag lyckligt att den kanske dog där på väggen och ramlat ner.

Iförrgår natt så vaknade jag kl 5 av att det pickade på mitt fönster. Min första tanke var "jävla fåglar, ska de ge sig på mitt fönster igen?!" Ja, det har hänt mig förut. Jag har blomformade ljushållare i fönstret så fågeljävlarna tror att det är mat. Jag sätter mig surt upp och stirrar ut. Igen fågel. Mitt fönster står på glänt och jag tänker "har fågeljäveln flygit in eller?!" För även det har hänt mig förut. Så jag fortsätter att sitta tyst i sängen och stirra på fönstret. Ingenting. Men sen, pick, pick. Och jag kollar ut. Ingen fågel. "Driver den med mig eller?!" Jag drar upp rullgardinen ännu mer och där är den. NATTFJÄRILEN! Jag flyger ut ur sängen och gallskriker. Fjärilen är efter mig! Jag kastar mig under täcket och ligger och huttrar därunder i 2 timmar tills jag somnar om.

Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Det har gått två nätter och jag har inte sett en enda nattfjäril. Men jag kan säga er att förtroendet mellan mig och nattfjärilarna är brutet. Det är lika troligt att jag gillar dem som att Israel och Palestina blir bästa vänner. No way!

Idag så skulle jag logga in med mitt digipass. Jag ville se hur mycket cash som fanns kvar på kontot. Magkänslan säger noll men man ska alltid lita på siffrorna. Så jag tar mitt digipass och trycker på den gröna knappen. Det kommer upp en massa siffror. Så ska det inte göra. Jag testar att stänga av den och sätta på den igen. Samma siffror dyker upp.
Mona får onda aningar så Mona ropar på sin mamma och säger "har du rört min digipass?!".
Mamma svarar "nej det har jag inte".
Hur kommer det sig att den inte fungerar då, säger Mona argt. Och Mamma säger lugnt, jag vet inte.
Så Mona fortsätter förhöret med att säga "Du kan inte ha råkat ta fel digipass kanske?!"
- Nej, jag provade den men det var inte min. Det där är din digipass.


Mona kokar av ilska. För Mona vet att Mamma har knappat in koden tre gånger och SEN kommit på att den inte var hennes. Så Mona exploderar av ilska. Och Mamma tittar på Mona ointresserat och säger sen "Men du kan väl bara ringa dem och säga att den är låst". Mona exploderar gånger tusen och jag vet att grannen lyssnar men det spelar ingen roll för Mamma har förstört Monas liv. Så nu har Mona ringt dem och kan inte använda sitt digipass på hela helgen, nej för banker kan inte ha öppet på helger. Banker ska vara så jävla speciella och mammor så jävla dumma.

Så nu sitter jag här och längtar efter att få logga in med min digipass. Snacka om att ha fått sin helg förstörd.

Min kärlek är oändlig, när det kommer till saker och pengar. Människor har jag svårt för. Tror jag lutar åt narcissism i det fallet.

Min nya kärlek. Bang & Olufsen. Jag har under hela mitt liv åtrått deras saker, designen, kreativiteten, funktionaliteten. Men det här som jag känner för BeoSound 5, det är ren attraktion. Jag måste ha den!

        
 

Idag ska jag lämna tillbaka mina låneböcker. Varför har jag inte gjort det för?

Det finns fortfarande ett moment som gör att jag inte kommer kunna ta över världen. Ja mina vänner, jag visar min svaga sida gentemot er nu. Men dessa flygande fän de kommer att krossa mig en dag. De kommer att attackera mänskligheten som de gjorde i Hitchcock filmen, de kommer att äta upp mig när jag sover. De känner min rädsla och livnär sig på den. Nattfjärilarna måste förgöras! Och myggen!

Inatt satt fjärilen på min säng och väntade, tålmodigt, på att jag skulle ta min nattmacka till sängs. Den stirrade med sina hemska ögon gentemot mig och flinade när jag steg in genom dörren. Ett hånskratt följde efter mig när jag i ilfart rusade ut ur mitt rum och lämnade mackan på golvet när jag desperat försökte rädda mitt liv. Som tur var hade jag förstärkning hemma på plats, men ack, fjärilen förföljer mig fortfarande. Jag ser fortfarande spår av den på min säng och jag vet att även om jag lyckades besegra denna inatt så finns det fler som vill hämnas.

Sov gott mina vänner! Och var aktsamma, fjärilarna finns i varje hörn.