Intellectio

Ni kanske har läst i tidigare inlägg om min fobi för nattfjärilar. Total panik om jag ser en. Häromnatten så såg jag en som satt på andra sidan rummet ovanför min dörr. Min första tanke var skrik på hjälp! Men eftersom den bara satt där så kändes det inte så farligt och jag tänkte att det är som en terapisession. Man är i samma rum med ett djur som man har fobi för. Man lär sig att leva med den i sin tillvaro. Så jag låter den vara. Sen satt den även ovanför the exit. Jag kom inte ut liksom.

Nästa morgon när jag vaknar är den inte där. Första känslan är panik. Vart är den?! Är de bakom mig? Är den bredvid mig? Lurar den någonstans? Väntar den på mig? När jag inte ser den i närheten tänker jag lyckligt att den kanske dog där på väggen och ramlat ner.

Iförrgår natt så vaknade jag kl 5 av att det pickade på mitt fönster. Min första tanke var "jävla fåglar, ska de ge sig på mitt fönster igen?!" Ja, det har hänt mig förut. Jag har blomformade ljushållare i fönstret så fågeljävlarna tror att det är mat. Jag sätter mig surt upp och stirrar ut. Igen fågel. Mitt fönster står på glänt och jag tänker "har fågeljäveln flygit in eller?!" För även det har hänt mig förut. Så jag fortsätter att sitta tyst i sängen och stirra på fönstret. Ingenting. Men sen, pick, pick. Och jag kollar ut. Ingen fågel. "Driver den med mig eller?!" Jag drar upp rullgardinen ännu mer och där är den. NATTFJÄRILEN! Jag flyger ut ur sängen och gallskriker. Fjärilen är efter mig! Jag kastar mig under täcket och ligger och huttrar därunder i 2 timmar tills jag somnar om.

Nu vet jag inte längre vad jag ska tro. Det har gått två nätter och jag har inte sett en enda nattfjäril. Men jag kan säga er att förtroendet mellan mig och nattfjärilarna är brutet. Det är lika troligt att jag gillar dem som att Israel och Palestina blir bästa vänner. No way!

Idag så skulle jag logga in med mitt digipass. Jag ville se hur mycket cash som fanns kvar på kontot. Magkänslan säger noll men man ska alltid lita på siffrorna. Så jag tar mitt digipass och trycker på den gröna knappen. Det kommer upp en massa siffror. Så ska det inte göra. Jag testar att stänga av den och sätta på den igen. Samma siffror dyker upp.
Mona får onda aningar så Mona ropar på sin mamma och säger "har du rört min digipass?!".
Mamma svarar "nej det har jag inte".
Hur kommer det sig att den inte fungerar då, säger Mona argt. Och Mamma säger lugnt, jag vet inte.
Så Mona fortsätter förhöret med att säga "Du kan inte ha råkat ta fel digipass kanske?!"
- Nej, jag provade den men det var inte min. Det där är din digipass.


Mona kokar av ilska. För Mona vet att Mamma har knappat in koden tre gånger och SEN kommit på att den inte var hennes. Så Mona exploderar av ilska. Och Mamma tittar på Mona ointresserat och säger sen "Men du kan väl bara ringa dem och säga att den är låst". Mona exploderar gånger tusen och jag vet att grannen lyssnar men det spelar ingen roll för Mamma har förstört Monas liv. Så nu har Mona ringt dem och kan inte använda sitt digipass på hela helgen, nej för banker kan inte ha öppet på helger. Banker ska vara så jävla speciella och mammor så jävla dumma.

Så nu sitter jag här och längtar efter att få logga in med min digipass. Snacka om att ha fått sin helg förstörd.

Min kärlek är oändlig, när det kommer till saker och pengar. Människor har jag svårt för. Tror jag lutar åt narcissism i det fallet.

Min nya kärlek. Bang & Olufsen. Jag har under hela mitt liv åtrått deras saker, designen, kreativiteten, funktionaliteten. Men det här som jag känner för BeoSound 5, det är ren attraktion. Jag måste ha den!

        
 

Idag ska jag lämna tillbaka mina låneböcker. Varför har jag inte gjort det för?

Det finns fortfarande ett moment som gör att jag inte kommer kunna ta över världen. Ja mina vänner, jag visar min svaga sida gentemot er nu. Men dessa flygande fän de kommer att krossa mig en dag. De kommer att attackera mänskligheten som de gjorde i Hitchcock filmen, de kommer att äta upp mig när jag sover. De känner min rädsla och livnär sig på den. Nattfjärilarna måste förgöras! Och myggen!

Inatt satt fjärilen på min säng och väntade, tålmodigt, på att jag skulle ta min nattmacka till sängs. Den stirrade med sina hemska ögon gentemot mig och flinade när jag steg in genom dörren. Ett hånskratt följde efter mig när jag i ilfart rusade ut ur mitt rum och lämnade mackan på golvet när jag desperat försökte rädda mitt liv. Som tur var hade jag förstärkning hemma på plats, men ack, fjärilen förföljer mig fortfarande. Jag ser fortfarande spår av den på min säng och jag vet att även om jag lyckades besegra denna inatt så finns det fler som vill hämnas.

Sov gott mina vänner! Och var aktsamma, fjärilarna finns i varje hörn.

Nu är det (lite mer än) två veckor kvar tills Midnattsloppet drar igång. Det strömmar Johnny Cash i lurarna och jag har ångest. Paniken börjar tränga sig på men, vafan, i värsta fall puttar de väl av mig från banan.

Jag måste bara skriva av mig.

De kan ta sig i Häcken.
Spelar de i Häcken?
Häcken också.


Kommer ni på fler?

Listan uppdateras så fort fler värdiga förolämpningar poppar upp.

Behöver jag säga något mer?

Kan man välja ett mer osmakligt namn?

Är man dömd till att förevigt göras narr av med ett sådant namn?

Behöver jag säga något mer än Häcken?


http://svenskfotboll.se/allsvenskan/

Nu ska jag berätta för er om min nyfunna vän. Han heter Joel och är reporter. Ni kan läsa hans fyndiga blogg här. Den är bra, tro mig. Killen är ju trots allt reporter. Han kan skriva.

Men varför ska jag dra långa visor om mina vänner för er. Jo, det ska jag berätta. Joel har nämligen tagit en bild för Expressen som (o)lyckligtvis hamnat på förstasidan. Så nu vill jag att ni alla går in HÄR och läser om den fina artikeln som hör till och försöker koppla det roliga.

Varför vänta tills avsnitten börjar sändas i Sverige när du kan följa dem gratis i USA-tid här.

Jag tror inte att reklam-människorna anstränger sig så värst mycket nuförtiden. De känns som att de får mycket lön för lite ansträngning.

Först och främst är Polly-reklamen så otroligt irriterande. Polly är inte gott och det blir inte godare av att hon tjatar.

För det andra så växer inte jordgubbar på träd. Kan ses på Ibumetin reklamen på tv. De ger en skev bild av världen. Jag odlar själv jordgubbar och kan garantera er att de inte växer på träd.

Och för det tredje så finns det bara två rader av (blåa) säten (designade av Lasse Åberg) i (den svenska) tunnelbanan speciellt vid dörren som leder in till förarhytten. Inte tre som kan ses i Telia reklamen vid tunnelbanestationerna. Och mini-människor är inte heller realistiskt. Men vad vet jag, de kanske har det så i Japan.

Finns det mer socker i sockerdricka eller i hallonsoda?





Vad tror ni?

Nu är det dags att damma av de gamla skivorna i hyllan och ösa på med supertöntiga sommarhits! För jag tänker fan heller lyssna på Svennebanan hela sommaren.

Tips välkomnas alltid på riktiga sommarklassiker, så kör så det ryker! Enlight me!

Ja minsann du har läst rätt. Drömmar kan slå in och det har mina gjort!


Det enda som faktist fattas är "It's a hard life" eller att Farrokh Bulsara (a.k.a Freddie Mercury för er inkompetenta jävlar) skulle på något mystiskt sätt vandra in hemma hos mig. Men man ska ju inte pusha alla gränser!

Glad Midsommar!

Säger man så? Snacka om att jag känner mig nysvensk när det kommer till högtider. Har ju ingen aning om när den är god eller glad.

Nä, det blev ingen höjdare till midsommar för min del i år. Den spenderades körandes omkring i en "lånad" bil. Och med benämningen "lånad" så betyder det att ägaren inte visste om att jag tog bilen för att övningsköra, men men, det man inte vet om skadar inte en. Bilen har lämnats tillbaka till dess rätte äger i ett stycke vilket jag tycker är över förväntan.

Resten av tiden då jag inte körde bil så har jag vältrat mig i mat och dryck och dansat omkring som en femåring och sjungit "små grodorna", och nu Äntligen! så kan sommaren börja. Det tycker jag att vi skålar på!

Klockan är 18.00 och Mona stiger ut på Kornhamnstorg. Ställer sig vid övergångsstället och lyfter huvudet mot solen, blundar och njuter. När jag sedan småglimtar mot solen så får jag syn på en supersnygg, okej okej jag ska inte överdriva, ganska snygg kille vid min sida. Ljuset slår om till grönt och killen tar och rör på sig och jag trippar lyckligt efter. Vid Slussen har jag ett beslut att ta, vägen via Katarinavägen eller upp mot Götgatan. Ja vars, killen rör ju sig mot Götgatan så jag traskar nöjt efter och inser att det har utvecklats till en slags förföljelse. Jag håller mig på ett nära avstånd, men inte för nära, för han får inte se mig. Men jag måste kunna ha honom på ögonavstånd. Ibland håller jag några människor emellan oss och ibland smyger jag mig närmare för att lukta honom i nacken och få en liten sniff på den gudomliga doften som omfamnar honom.

När vi kommer till övergångsstället vid medborgarplatsen så har jag hetsat upp mig så mycket på enmansleken att jag tar skydd bakom en man för att han inte ska se mig. Jag är övertygad om att han vet att han är förföljd men han får inte veta att det är jag. Jag smyger bakom honom, ibland så inne i mina tankar att jag nästan trampar honom på fötterna när han har saktat ner. Då måste jag hejda mig och nästan stanna upp helt för att få avstånd igen. Men sen händer någon. Vi är vid Skrapan och som en blixt i klar solsken så girar han höger och in till Skrapan! Jag går chockad och oförberedd rakt fram. Jag ser åt höger och ser honom försvinna in i centrum medans jag fortsätter framåt. Vad skulle jag göra? Gå in vid nästa ingång? Vända om och följa honom? Jag blir alldeles förbryllad av detta. Han var skicklig. Han irrade bort mig helt. Han måste ha väntat till rätt ögonblick att lura mig. Ett centrum, det är genialiskt. Där skulle han lätt kunna beblanda sig med folkmassan och komma undan. Väldigt skickligt gjort, killen!

Så jag fick traska vidare, ganska dyster för att jag inte hade någon med tempo att följa, till McDonalds för att trösta mig med en Swiss glass. Och till min förtret så fungerar inte maskinen! Nä, för den behövde rengöras. Å ena sidan glad över att man inte behöver äta smutsig mat å andra sidan ledsen över att jag behövde tröstmat så satte jag mig på tuben hem.

Nu har jag läst ännu en bok som vältrar om att man ska göra allting själv. Hur man "fomar sin egna framtid". Visst är det spännande att läsa hur man ska göra, vad man ska tänka, de första 10 sidorna men efter ett tag blir det bara tjatigt. Men för all del. Ni som vill lära er "hemligheterna". Ge er i kast med böckerna.

Första boken är Härskarteknik av Elaine Bergqvist, Scanbook 2008.
Andra boken är The Secret av Rhonda Byrne, Energica Förlag 2006.

Jag hoppade ju dock över några sidor i båda böckerna och kan ju nämna att det känns inte direkt som att jag missade någonting.

Nu har det regnat hela dagen. Kan det inte ge sig. Men efter regn kommer sol, för att dra en riktig klyscha. Enligt SMHI så ska det vara soligt imorgon. NOT! För nu har de ändrat sig igen. Hur kommer det sig att vädermupparna på andra sidan jorden vet vad vi ska ha för väder men inte SMHI i Sverige?!