Intellectio

Nu ska jag ta och dela med mig av något som hände tidigare idag.
Jag gick på drottninggatan med destination kungshallen. Jag ser en kille som kommer gående emot mig och jag viker av mot höger för att undvika en kollision. Killen viker av åt samma håll så jag saktar ner något. Killen springer rakt på mig och utropar
-Alltså du är så snygg! Jag ville bara säga det. Skulle inte du kunna ta en fika med mig?
Jag stirrar något chockad på denna kille som oblygt samtalar med mig utan någon som helst orsak. Artigt försöker jag, stammandes, avböja hans inbjudan.
Då börjar killen förklara sig.
-Näe men alltså, jag tyckte du såg bra ut och jag är rätt rak på sak, du vet. Jo men alltså jag är ju sån som person, om du fattar. Inte att jag är på utan bara går rakt på sak och alltså fika är ju trevligt.
Framför mig hör jag hur två tjejer börjar skratta högt och jag har lust att stämma in. Killen ger inte upp. Han sträcker fram handen, tar ny sats och presenterar sig själv. Jag försöker förklara att jag har lite bråttom och att jag inte tar en fika med främlingar som kommer fram till mig på stan. Snubben fortsätter trög som han är och det hela slutar med att jag får ta killens nummer för att bli av med åbäket.

Hur kommer det sig att muppar alltid kommer fram till mig, har jag något stämplat i pannan eller??
Kanske L:et formade sig i pannan på mig trots allt.

En treårig flicka säger till sina äldre kompisar
-Kom nu barn, nu ska vi gå och leka.

Jag har en vän. Hon är en riktig språkfascist. Hon smittade mig. Så nu är jag också en språkfascist. Det är typ som fågelinfluensan. Det smittar!

Ps. Hiv och gäspningar smittar också.

Hustrumisshandel är ju rätt så vanligt. Man hör ju talas om det lite då och då. Det jag tycker är det intressanta är att mans-misshandel hör man inget om. Det är ju liksom lite mer fönedrande. Jag börjar alltid fnissa när jag tänker på det. Har en sån tydlig bild om hur det går till. Kvinnan står vid dörren och stirrar blint på klockan. Tjugo över nio. Hon vevar med brödkavel fram och tillbaka. Slår sig lite lätt på benet och har en bister uppsyn. Arne kommer släpandes runt hörnet med portföljen i handen och slipsen på sned. Han vet vad som väntar honom. Han är sen igen. Kvinnan ryter till
-Vet du vad klockan är ?! Du är tjugo minuter sen!
Arne ser bistert ner på skorna och mumlar ohörbara ursäkter. Hon rycker tag i hans öra och drar in honom i sovkammaren och rycker ner byxorna.
-Din jävla manshora! Sa jag inte att du inte fick vara ute längre än till nio, ryter hon till medans hon slår Arne.
Efteråt går Arne och diskar för att försöka få kvinnan på bättre humör. Inget kvällsmål får han. Kanske några rester om han har tur. Han går in och nattar barnen och sätter ett leende på läpparna. Imorron struntar han nog i krogen efter jobbet.

Nu kanske man kan ha riktigt kul åt min föskönade version. Sen kan ju andra uppleva att kvinnan med brödkaveln är verklighet. Det är en bister värld vi lever i, där den ena personens roliga historia är en annans riktiga liv.

Jag vet inte om någon utav er läste Alex Schulmans blogg. Den var ganska underhållande till och från, till en början. Det fanns ett inlägg jag fann roande. Där berättade han att han tyckte om att mumla lyx, lyx, lyx för sig själv. Jag gick och smakade på det men kände att lyx var inget för mig, det var ju Alex Schulmans påhitt. Däremot är jag mer befäst vid ordet kuf. Det är ett underligt roligt ord. Det är något visst med ord med få bokstäver. Sen är ju kuf ett bra förolämpnings ord. Ska nog börja införa det i mitt vokabulär oftare. Mumla kuf lite då och då när människor inte kan tala korrekt svenska. Så göra jag!

Särskrivning är nog något många har problem med. Kanske skulle man ta och göra en ordlista med hur man inte särskriver. För det är helt otroligt hur många personer som särskriver när de bloggar. Skriv ordenligt för fan! Det är väl ingen som sitter och hetsar en när man skriver. Ett par stavfel är acceptabelt men när en hel text inte innehåller subjekt, är grammatiskt felskriven och dessutom innehåller särskrivningar, då är det nog. Ska vi börja med svenska 3 också??

Kanske ska börja länka till sådana bloggar. Det är iof lite underhållning ändå.

Föresten hittade jag en lagom underhållande sida som man kan roa sig med tills jag funderat ut om jag vill hänga ut kompisar eller inte.

http://www.skrivihop.nu/

Att läsa inlägget före underlättar att förstå sammanhanget.


När jag ändå är inne på tredje personer så måste jag säga att vissa är det. Vissa är det femte hjulet. Den utstötta. Den som inga kompisar har. Men Vissa sätter sig i den situationen. Inga namn nämnda men det finns ett fåtal sådana som jag råkar ha försökt bekanta mig med. Utan resultat.

Det värsta jag vet av är när en person får för sig att de känner en, att man är deras bästa vän. Att de vet någonting om dig för att de suttit och tjuvlyssnat och känner att de delar en hemlighet med dig. Nej usch och fy. Det är vedervärdigt att gå omkring ensam och låtsas. Det är att vara paranoid!

Nej nu flyter jag iväg från den röda tråden. Det här blir nog för personligt, och för abstrakt eftersom inga konkreta exempel kan ges. Tillbaka till makt galenskaper!

En narcissist är em människa  som är självkär, för alla er som inte vet det. En narcissist är en självupptagen person som befinner sig i ett stånd där allting ifråga handlar om denna person.

Personligen tycker jag att det verkar vara ett underbart tillstånd att befinna sig i. Föreställ er att aldrig behöva ägna en tanke åt en annan person. Det är du, du och du i centrum. Det finns bara jag, jag och jag. Inget vi, inget dem, inga oss. Bara Jag.

Jag läste någonstans att alla människor till en viss mån är narcissister och visst finns det en liten narcissist i oss alla. En känslokall liten person som sitter på axeln och mumlar jag jag jag i örat. 

Till en viss mån är väl narsissister lite paranoida. Men paranoida människor är en helt annan grupp, som jag tar mig an senare.

So long